Idag skulle skådespelaren Stig Järrel ha fyllt 100 år. Hurra hurra! önskar Ekmansällskapet.
.
Om man idag nämner namnet Stig Järrel så kopplar de allra flesta honom till rollen som Caligula i Ingmar Bergmans Hets. Stig Järrel är med all rätt minnesvärd i denna rollprestation men faktum är att han är en av svensk films flitigaste skådespelare och har många andra roller att bli ihågkommen för.
.
Stig föddes med efternamnet Olsson 8 februari 1910 i Malmberget. Familjen till Stockholm och Stig kom att redan som litet barn att utveckla ett intresse för dikter och för att deklamera dessa för gäster som kom på besök i hemmet. Under sin skoltid på Södra Latin lärde han känna Alf Sjöberg som satte upp teaterpjäser där, som Stig medverkade i. Med påtryckning från Sjöberg sökte han till Dramatens elevskola och kom in där 1929. Han utsågs dock inte till premiärelev utan fick efter sin utbildning där söka engagemang vid andra scener. Hösten 1931, när han var klar med utbildningen på Dramaten tog han mod till sig. Han skulle söka plats hos den store Gösta Ekman! Stig begav sig iväg till Konserthuset där Gösta för närvarande huserade. Gösta var dock upptagen med att prova en frack/päls (uppgifterna går isär) och hänvisade Stig till Per Lindberg. Det exakt replikskiftet mellan Järrel och Lindberg skiljer sig lite åt när man läser om detta möte, men ungefär så här lät det:
.
Lindberg: vad heter ni?
Järrel: Stig Olsson Järrel.
Lindberg: Järrel? Ja det kanske kan vara nåt.
Lindberg: vad heter ni?
Järrel: Stig Olsson Järrel.
Lindberg: Järrel? Ja det kanske kan vara nåt.
.
Stig fick alltså plats hos kompanjonerna Ekman-Lindberg! Vilken lycka! Stig hade som pojke sett Gösta Ekman i pjäser på Svenska Teatern, vilket berörde honom mycket. Sin första roll hos Ekman blev i Köpenickkaptenen. Åren då han själv fick spela mot Gösta har Stig beskrivit som spännande. Det arbetades mycket intensivt och Stig och de andra skådespelarna kunde bli kallade till repetition efter kvällsföreställningen slut, men alla ställde upp och det fanns en fin
sammanhållning hos ensamblen.
Stig fick alltså plats hos kompanjonerna Ekman-Lindberg! Vilken lycka! Stig hade som pojke sett Gösta Ekman i pjäser på Svenska Teatern, vilket berörde honom mycket. Sin första roll hos Ekman blev i Köpenickkaptenen. Åren då han själv fick spela mot Gösta har Stig beskrivit som spännande. Det arbetades mycket intensivt och Stig och de andra skådespelarna kunde bli kallade till repetition efter kvällsföreställningen slut, men alla ställde upp och det fanns en fin
sammanhållning hos ensamblen.
.
Efter Ekmantiden följde engagemang hos bla. Blanchteatern och Nya teatern. Han började även medverka i filmer, vilka han senare inte var särskilt nöjd med. Den första film som Stig ville ”kännas vid” var Första divisionen. Stig sa senare ”Det var Hasse min vän som placerade mig som löjtnant Sperling”. Hasse, ja det var en annan Ekman det. Stig och Hasse hade tidigare lärt känna varandra och blivit goda vänner. Hasse har själv berättat om att Stig brukade vara hans ständige följeslagare när Hasse redan som 17-åring inmundigade kaffe och läsk på Stockholms nattklubbar. Stig och Hasse tyckte båda två om att studera folk och lära känna nya
människor.
Efter Ekmantiden följde engagemang hos bla. Blanchteatern och Nya teatern. Han började även medverka i filmer, vilka han senare inte var särskilt nöjd med. Den första film som Stig ville ”kännas vid” var Första divisionen. Stig sa senare ”Det var Hasse min vän som placerade mig som löjtnant Sperling”. Hasse, ja det var en annan Ekman det. Stig och Hasse hade tidigare lärt känna varandra och blivit goda vänner. Hasse har själv berättat om att Stig brukade vara hans ständige följeslagare när Hasse redan som 17-åring inmundigade kaffe och läsk på Stockholms nattklubbar. Stig och Hasse tyckte båda två om att studera folk och lära känna nya
människor.
.
Efter samarbetet med Första divisionen kom de två att göra många, många filmer tillsammans. 1942 gjorde Stig en roll i Hasse-filmen Lågor i dunklet, där man kan se en mycket mörk sida hos
skådespelaren i rollen som en lärare (och pyroman). Två år senare återfinns denna sida i porträttet av Caligula i Hets.
Efter samarbetet med Första divisionen kom de två att göra många, många filmer tillsammans. 1942 gjorde Stig en roll i Hasse-filmen Lågor i dunklet, där man kan se en mycket mörk sida hos
skådespelaren i rollen som en lärare (och pyroman). Två år senare återfinns denna sida i porträttet av Caligula i Hets.
.
Stig kom att medverka i mer än 130 filmer, han var alltså bland de flitigaste inom svensk film och som tidigare nämnts, en av de mest mångsidiga. Kanske kan man hoppas på att det var en smula inflytande från de där tidiga teateråren med Gösta Ekman som kom att påverka honom och senare samarbetet med Hasse Ekman, även han en mycket mångsidig man. Det är också intressant att se att två av tre av Stigs egna favoriter bland sina insatser har Ekmananknytning; Första divisionen och Fram för lilla Märta (den tredje var Hets).
.
Stig Järrel avled 1 juli 1998, 88 år gammal.
Stig Järrel avled 1 juli 1998, 88 år gammal.
.
Ekmansällskapet gillar Stig i bl.a: Fram för lilla Märta, Lågor i dunklet, Resan till dej, Sjunde himlen, Rasmus, Pontus och Toker samt Trolltider.
.
Grattis Stig!
.(Denna text är ett utdrag ur en längre text som är publicerad i Ekmanbladet, nr 2 2009.
Källor: Den vackra ankungen – Hasse Ekman, 1955 Jag – en gycklare - Stig Järrel, 1969 Artister - Jan Guillou & Jan Håkan Dahlström, 1979 I rampljuset - Stig Järrel, 1985 Järrel om Järrel (TV) www.sfi.se)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar